Vem kysste Elin?

Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik. Vi ses igen efter 1 timma och 48 minuter när Gunnar Sträng avslutat en kort inledning på en distriktskongress.

Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustruns kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar.

Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon, i Stockholms city på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort.

Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna. Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater.

Avslutningstal vid socialdemokraternas partikongress 1975.

De borgerliga har ju länge varit väldigt övermodiga och segervissa i den här valrörelsen. Det har de varit väldigt många gånger förut. Jag minns 68, då var det borgerliga övermodet större än någonsin. Och då kom jag hit till Göteborg för debatt med den tidens statsministerkandidat Sven Wedén.

Och dit kom folket från varven, från SKF och från Volvo. Och dit kom folket från Hisingen och bostadsområdena runtom Göteborg. Och vi såg varandra i ögonen. Och vi tryckte varandras händer och vi sa: "Vi tar det, vi ska segra!"

Socialdemokratin är bärare av idéer om gemenskap och rättfärdighet. Vi sliter hårt med vardagsfrågor. Men någonstans finns drömmarna kvar. Om en framtid där arbetare och tjänstemän får mer att säga till om. Där vi kan åldras i värdighet. Där barnen och familjerna har trygghet. Där vi kan gemensamt ta ansvar för landets skönhet. Vår kamp är en kamp för människornas frigörelse och den vill vi fortsätta efter den 19 september. Rösta inte bort tryggheten. Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre.

Olof Palme slutanförande i valduellen mot Thorbjörn Fälldin i Scandinavium, 1 september 1976

Jag är demokratisk socialist - med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika; när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta staterna; när jag som mycket ung kom öga med öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna; när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän; jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige; när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik; [...] Visst är jag demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land. [...] För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.

Partiledardebatt i Sveriges Television 1982.