Tankar en måndagsmorgon
Grattis till Irak. På tiden att de fick nåt positivt att samlas kring.
Därför röstar jag på gamla moderaterna. Det här tyckte jag var himla roligt.
En undersökning från amerikanska Newsweek Lägg märke till fråga nummer tolv. En lite jobbig tanke att 25 % av amerikanerna säger sig vara positivt inställda till att massplacera muslimer i koncentrationsläger.
Jag överlevde det där monsterskiftet igår, men det var på fitthåret, som man säger. Nej, usch, vilket uttryck.
Jag ska ge mig i kast med Gudfadern-filmerna. Enligt vad jag har hört ska de vara sega att ta sig igenom, men å andra sidan är väl någon av dem rankad som världens bästa film på imdb. Vi får se hur det går.
Sveriges minsta blogg har vaknat.
Trötthet
Ändå så tror jag nästan att det var värt det. Först var jag och Patrik och såg Simpsons-filmen, den var underbart briljant på alla sätt och vis. Sen någon timmes häng hos Emil, innan vi gick till C.C för att se Lloyd spela. De gick på kl 22 och herregud dom är bra bra bra! Efter ett tag joinade födelsedagsbarnet Jenny, och sen även Lovisa. Efter det att Lloyd slutade spela runt klockan halv ett gjorde vi en snabbvisit till Svarte Jägaren, och därefter Max. Det var en trevlig kväll, det här.
Jag har även hunnit med att se Harry Potter och Fenixorden, två gånger faktiskt. Läste ut den sista boken i tisdags, och jag måste erkänna att dom lämnar ett litet tomrum.
Hm, vad mer har jag gjort. Jag har badat i havet (!). Två gånger (!). Jag vet inte vad som flög i mig.
Min farmor är sjuk. Stackarn.
Uppmaning: Lyssna på Lloyd.
Arla morgontimma
I eftermiddag åker jag till Kusön.
Siv har lovat att ta med sig mat från fabriksmatsalen till mig. Siv är vår kombinerade städerska och brevbärare. Genom att hon åker runt på hela fabriken och delar ut post brukar hon samtidigt ta med sig mat till de som vill. Hon är för snäll, Siv.
Nu får det vara nog
Nu får det vara nog.
Ikväll ska jag se Harry Potter. Fniss.
Jag kan inte låta bli att hänga runt på massa backpacker-sidor, knarka packningslistor och läsa om hostels. Ge mig januari nu.
jag tittar på en uppblåst jävel
Konversation på Stora Ensos internradio, klockan 03:48
Hamnens manöverrum: Jaaa; kom igen du!
V: Vad tyck' du?
H: Vad säg' du?
V: Ska vi gö' fika?
H: Jo. Vi säg' så.
Jag håller med dem.
amen vafan
Did he drop any good loot?
Jag brukar inte direkt skratta åt World of Warcraft-humor, men nu gör jag ett undantag.
Check it out.
Sheepdog
På jobbet nu. Började kl 14, och slutar kl 06 imorgon bitti. Inte mänskligt. Typiskt när det är fint väder för en gångs skull. Småkusinerna från Göteborg kom med tåget idag, fast då hade jag redan åkt till jobbet. Slafs.
Lördag-söndag var vi på Kusön, så himla tråkigt att jag inte har tid att vara där mer än vad jag är.
Hm, jag måste ringa nån norrsundsbo som kan komma hit med glass eller nåt.
Jag längtar till kl 19, för då ska jag frossa i polisvåld genom att titta på Cops.
Sweet
Båstad
Det var väl fan att man ska jobba hela tiden.
Daniel Boyacioglu - Namngivning
Jag läser kloka ord från en lingvist.
Jag läser ett synnerligen intressant debattinlägg. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Jag skulle väldigt gärna vilja höra ett väl underbyggt argument som motbevisar denne lingvists text. Jag tvivlar på att det står att finna.
Dagens sanning
Rapport
Ramlösa med skogshallon smakar jävel. Jag är överlag besviken på Ramlösa för att ha fallit ner i träsket med en miljard olika smaker, den ena mer skruvad än den andra. Förut var Ramlösa drycken för den sofistikerade mannen. Ramlösa var det man tydde sig till när det blåste kallt. Ramlösa kunde man lita på, ända sedan Döbelius grundlade hälsobrunnen på 1700-talet har vattnet haft en smak; naturell. Det blev stort rabalder när man för en sådär 15-20 år sedan lanserade ett vatten med smak av citron. Det kunde jag ändå acceptera. Men nu. Fy fan. Inte ens Ramlösa kan man lita på längre.
Morgonpasset i P3 är inget vidare nu, när det bara är Martina Thun som håller i trådarna. Det tenderar ofta att bli ett tråkigt radioprogram om det bara är en person som leder det. Särskilt när programmet ifråga är tänkt som ett program som ska bestå av kanske 75 % prat och 15 % musik. Situationen förbättras inte av att den där Martina verkar vara en särdeles tråkig person. Jag minns för något år sedan när Morgonpasset leddes av Patrik Ehrnst och Rebecca Vinterbarn Elg. Då jobbade jag fyra veckor förmiddag i sträck, vilket alltså innebär (06-14). Jag lyssnade på Morgonpasset varje dag och de var klockrena ihop. Något år efter det så ledde Anders och Måns Morgonpasset, och det var himla kul, dock så blir de lite för mycket ibland.
Det är ett larm som går här utanför. Varför springer du inte och sätter dig själv i säkerhet, undrar ni kanske. Saken är den att det där larmet brukar gå lite titt som tätt, och det är inte en käft som bryr sig. Jag har inte riktigt lyckats lista ut varför det utlöses, men det har något att göra med en barkpanna, för larmet sitter på den byggnaden. Hursomhelst så börjar det där larmet gå mig på nerverna. Ljudet skär genom mig. Jag vill rusa ut och slita loss kablarna från larmet.
Fem och en halv timme kvar till skiftbyte, det här ska nog gå bra.
Canneloni Macaroni
Däremot är ju Salem al Fakir rent underbar, och hans bror ser ut som en smårolig kloning av Långben och Tore Skogman.
Ska åka till jobbet om en kvart. Måste hinna äta en tallrik Bollnäsfil först.
Libanesen på hörnet
Johannes F hade en del roliga episoder att berätta från sin tid som High School-student i USA. Märkligt land det där. Idag är första halvfina dagen på ett tag, jag har lite dåligt samvete för att jag inte har tagit tag i det här med flygklubben, så att jag kan flyga in mig där. Måste försöka styra det snart, men det är svårt när man jobbar för jämnan.
Mästerkatten i stövlar
Imorgon ska jag träffa två skojare från min gamla klass på Vasa. Det ska bli kul att se om de är sig lika, fast det tror jag nog. Vi ska gå till Yalla, fast det heter inte så längre. De har bytt namn till något som jag inte minns för stunden. Jag minns i ettan när vi gick till Yalla orimligt ofta, istället för skollunchen. Kocken hette något med 13 konsonanter och skämtade alltid med oss. På lunchen fick man också ta hur mycket läsk man ville, fy fan vad vi drack. Pizzan var inte dum, den heller. Sen flyttade jag till Arvidsjaur, och där var det enda alternativet till skollunchen att gå till Statoil och köpa en korv.
Och Jenny, om du läser: Vin hos dig så fort du kan!
En händig man
Wincing the Night Away
Jag har nu flugit upp, vilket innebär att jag numera är innehavare av ett flygcertifikat. Jag har också hunnit med att ta studenten, gjort flygpsykologiska tester med gott resultat, och slutligen flyttat hem från Arvidsjaur.
Det är en trevlig stund, det här.
Jag flög upp i måndags eftermiddag, och det hela var en mycket paradoxal upplevelse. Jag orkar inte gå in närmare på det här. Bra gick det ju som tur var. Bara några timmar efter uppflygningen var avklarad, klev jag in genom dörren hemma i lilla Axmarby. Det är här man vet var stigarna går, och man vet vem som är släkt med vem. Under veckan som gått har jag mest packat upp grejer och jobbat. Jag har även köpt en ny skärm och en ny telefon. Jag har varit till Söderhamn och gått på flygmuseum. Jag har varit på Axmar Brygga och ätit välkommen hem-middag. Jag har haft studentmottagning här hemma, vilket var trevligt.
Jag dricker en kopp té. Det brukade jag inte göra förut. Jag vet inte riktigt vad jag ska fylla resten av dagen med. Jag börjar inte jobba förrän klockan 22. Fast det är skönt att göra ingenting alls. Det var länge sedan.
