Vem kysste Elin?

Fem kronor till den som kan uppge vilket band som är upphovsmän till textraden ovan.

Lördagen var jävligt bra, helt enkelt. Förutom den där restaurangen i Söderhamn, nytt anti-världsrekord i pizzabakning. Jag och Patrik fick in de två Calzone som tagit längst tid på sig, någonsin. Sen fortsatte färden, SAAB:en tog oss tryggt ända fram till Hudiksvall. Väl där frågade vi en verkligt creepy typ om vägen, som tur var visade han oss rätt och inte till en underjordisk tortyrkammare eller motsvarande. När vi kom in på själva stället blev vi också ganska omgående antastade av nån slags lokal fyllekärring. Riktigt obehaglig människa. Inte bara för att hon var full, hon var liksom psykopatiskt konstig. Pratade osammanhängande och underligt. Efter ett tags svamlande och gnidande mot min axel tog hon upp en svart anteckningsbok, frågade vad jag hette, och skrev därefter med spretiga bokstäver: "Mattias behöver hjälp". Sen frågade hon efter mitt telefonnummer. Då kände jag att det hela började spåra ur, stammade fram något om att det skulle hon visst inte få. Sen ursäktade jag mig och gick på toaletten. När jag kom ut mötte jag Jenny och Patrik, som hade slitit sig ur hennes grepp.

Resten av kvällen höll vi oss på betryggande avstånd från nämnda galning. När sen Stefan Sundström och Västerbrokören drog igång var det grymt bra, och lätt värt den dryga timmens bilväg, plus då "tillbudet" med den obehagliga grogghaggan. Speciellt kul var det att höra "Nog fan finns det pengar", "Först när det var slut" och "Mona Tumbas Slim Club". Begav oss hemåt strax före klockan 01, slog hastighetsrekord på sträckan Hudiksvall-Gävle, vilket gick på lite över en timme. Kvällen avslutades på Max. Inte en helg utan Max, verkar vara den senaste tidens devis. Det måste få ett slut tyckte jag och Patrik, och skakade hand på att inte äta där på minst två veckor. 

På vägen hem körde jag nästan av vägen av skratt, när vi drog upp den gången i nian, när Magnus bjöd Patrik på en Zoo, som han tidigare haft i naveln. Vilket han såklart inte berättade förrän efter det att Patrik slukat den. Det är inte så mycket själva grejen som är rolig, utan mer Patriks reaktion. Han har nog aldrig varit argare i hela sitt liv. 

Långsöndag. Smaka på ordet...