Vem kysste Elin?

Idag ställde jag klockan på 09. Tänkte vara en seriös och ansvarstagande ung man, genom att fixa med några räkningar (!) och skriva lite på ett engelskt CV. En promenad till Maggarsudden fanns också med på körschemat. Den här planen gick såklart om intet, för att inte säga rakt ner i helvetet. Tanken på att jag skulle orka utföra alla desa uppgifter så pass tidigt är ju rent löjeväckande, ja direkt larvig. Istället sov jag till tolv, gick upp och svullade limpmackor med sylt, och jäste sen på sofflocket i bästa Kronblom-anda, fram till klockan 14 då vi åkte till jobbet.

För just det, jag jobbar samma skift som pappa den här veckan! Det är så inihelvete skönt att slippa köra bil. Så oerhört trött på att köra bil så ni anar inte. Efter att ha åkt de här två milen mellan jobbet fram och åter x antal gånger så blir man less, helt enkelt. Jag känner till varenda kvist, varenda liten ojämnhet, varenda sten längs den där vägen.

Imorgon gör jag ett nytt försök med ansvarstagandet. Jag har dock insett mina begränsningar och ställer uret på 10 istället.

En viktig match för Brynäs på torsdag. Den är så viktig att... ja.. det finns inte ord för hur viktig den är. På lördag är det dessutom Timrå hemma, klockan 1830, och eftersom doktorn är redan klockan 14 så hinner jag gå. Första matchen på ett tag isåfall, har krockat med jobbet de senaste gångerna. Ottilia och pappa är på Åland och spelar hockey så vi får se vad jag drar med mig för skojare.