It's ALIVE!!1
Nästan exakt en månad sedan sist, lite mer. Det må vara hänt. Men nu är jag tillbaka, för en kort tid åtminstonte. Sedan åker jag, Emil och Rikard ut på äventyr. Japan, Nya Zeeland och Australien ska klaras av från den 6:e februari fram till den 26:e maj. Under tiden ska jag skaffa mig en resedagbok, tror jag. På detta vis undviker jag att farmor ska behöva läsa om vem som kysste Elin. Inte för att jag skriver hemligheter här, men ändock.
Vad har hänt sedan den 6 december, eller när det nu var jag skrev sist?
Julen kom, och gick igen. Likaså det nya året, likaså min 20-årsdag. Jag har inte hunnit besöka systemet än, får se när behovet uppstår. Det borde det göra inom kort, för en avskedfest känns som ett måste innan vi beger oss till den södra hemisfären.
Jag har läst tre böcker. Fienden inom oss av Jan Guillou, Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren och Pansarchef under Rommel av Hans von Luck. Jag måste nog säga att den sistnämnda var den som föll mig mest i smaken, vilket säger det mesta om vilken tönt jag är.
Vi har spolat is på plan i byn, vi körde några hårda kvällar. Vackra kvällar, gnistrande kallt och månsken. Sen smälte skiten bort två dagar efter jul. Det har ju överlag varit ett satans jävla pissväder den senaste tiden.
Jag har köpt en kamera, det är säkert skitgrejer om man ställer den i relation till diverse fotonördars krav på slutartider och färgspektra osv. Men det skiter jag i. Jag ska ha med den på resan och vill kunna dokumentera åtminstone var vi har varit någonstans.
Jag har sett Arn. Stor humor.
Jag har styrt en ny klubba och en ny hjälm! Första ishockeyutrustningen som förnyas sedan jag la av för snart fyra år sedan.
Jag har sett Charlotte Kalla genomföra årets bragd. Datumet var 6:e januari och redan där var det i mina ögon solklart var Jerringpriset, Bragdguldet, Årets Prestation, Årets kvinnliga idrottare osv osv ska hamna. Att följa henne i Tour de Ski har varit mycket, mycket nära Nirvana. Avslutningsloppet uppför Alpe Ceremis är ett sådant där ögonblick som man alltid kommer att komma ihåg exakt hur det kändes. Ni vet som med elfte september och Anna Lindh-mordet. Jag är helt säker på att jag om 30 år kommer att minnas Kallas ryck glasklart.
Det får räcka för ett tag.
Vad har hänt sedan den 6 december, eller när det nu var jag skrev sist?
Julen kom, och gick igen. Likaså det nya året, likaså min 20-årsdag. Jag har inte hunnit besöka systemet än, får se när behovet uppstår. Det borde det göra inom kort, för en avskedfest känns som ett måste innan vi beger oss till den södra hemisfären.
Jag har läst tre böcker. Fienden inom oss av Jan Guillou, Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren och Pansarchef under Rommel av Hans von Luck. Jag måste nog säga att den sistnämnda var den som föll mig mest i smaken, vilket säger det mesta om vilken tönt jag är.
Vi har spolat is på plan i byn, vi körde några hårda kvällar. Vackra kvällar, gnistrande kallt och månsken. Sen smälte skiten bort två dagar efter jul. Det har ju överlag varit ett satans jävla pissväder den senaste tiden.
Jag har köpt en kamera, det är säkert skitgrejer om man ställer den i relation till diverse fotonördars krav på slutartider och färgspektra osv. Men det skiter jag i. Jag ska ha med den på resan och vill kunna dokumentera åtminstone var vi har varit någonstans.
Jag har sett Arn. Stor humor.
Jag har styrt en ny klubba och en ny hjälm! Första ishockeyutrustningen som förnyas sedan jag la av för snart fyra år sedan.
Jag har sett Charlotte Kalla genomföra årets bragd. Datumet var 6:e januari och redan där var det i mina ögon solklart var Jerringpriset, Bragdguldet, Årets Prestation, Årets kvinnliga idrottare osv osv ska hamna. Att följa henne i Tour de Ski har varit mycket, mycket nära Nirvana. Avslutningsloppet uppför Alpe Ceremis är ett sådant där ögonblick som man alltid kommer att komma ihåg exakt hur det kändes. Ni vet som med elfte september och Anna Lindh-mordet. Jag är helt säker på att jag om 30 år kommer att minnas Kallas ryck glasklart.
Det får räcka för ett tag.
Kommentarer
Postat av: jenny
men grattis!
Postat av: pernilla
grattis lite sådär i efterskott grabben, 20 år är ju inte fy skam!
Trackback
